Jag är just tillbaka efter underbar promenad i solen och snöglittret. Som vanligt brukar jag inte kunna låta bli att ta lite snö och prickkasta på harmlösa mål - hur mycket mer spännande mål i rörelse än må vara. Det jag märker är om jag vill träffa en yta mellan andra objekt dvs att helt enkelt undvika att att träffa något så tappar jag all precision. Ett tydligt exempel skulle vara en husvägg med fönster och att då föresätta sig att bara kasta snöbollen på en fönsterfri yta dvs huvuddelen av väggen, så leder det ofta till att man ändå träffar ett fönster. Försöker man instället träffa ett decimenterstort ventilationslock blir det om inte träff en en snökaskad av bollen mot väggen högst ett par decimeter ifrån. Liknelsen blev uppenbar, att ha vaga mål eller antimål i att bara undvika något så blir det ingen riktning i handlingarna. Likaså att fly ifrån något istället för att dra sig mot något torde bli på samma sätt.
Onekligen något att tänka på. Inte minst all barn som som blivit skällda på för att "de kastat snöboll på fönstret - det kunde ju gå sönder" och hur ignorerade deras ursäkter blir över att "de faktiskt inte alls vill förstöra rutan utan faktiskt siktade på de flera meter stora väggpartierna emellan". Att man överhuvudtaget kastar snöboll verkar inte ifrågasättas - förmodligen är det något evolutionsmässigt att det setts som övning inför jakt och därför anses självklart ok.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar